Saft och Bullar

Jag skulle vilja ha en kamel som jag kunde mata med gräs och torrfoder från en närbutik långt bort.

Skulle garanterat kalla min kamel för Pilgrimstårtan och jag tror att den skulle älska prinsesstårtor men jag skulle aldrig mata kamelen med tårta, den vill jag ju ha själv när jag gråter framför TVn till mitt favoritprogram.

 

Det bästa som finns är att sätta sig i soffan en söndag och titta på Hem till gården, jag bara älskar det programmet men kan inte låta bli att äta tårta när jag tittar på det. Fördjävla dyrt blir det, tips är att man väger tårtan i butiken så man får den med mest grädde på eftersom det är styckpris! (Berätta det inte för någon för då kanske de börjar ta ut kilopris istället, huehuehue.)

 

Tänk om man kunde korsa en kamel med en giraff, vilken jävla häftig blandning det skulle bli. Nästan som när en två meters kille får barn med en 90 kilos dvärg, wharrrapp?

 

Undrar vad man skulle kalla den rasen, giraff + kamel = Lejonhane!

Jepp, Lejonhane skulle jag döpa min nya ras till. Jag tror inte man skulle kunna rida så långt på en Lejonhane men den skulle kunna hjälpa mig att ta ner saker som är högt upp på hyllor i långtbortabutiken.

 

 

Aja, nog om Lejonhanar för nu vill jag återberätta en väldigt sann historia som hände en kompis till mig, fast inte kompisen då utan en släkting till kompisen hade en kompis som var lite bekant med en person som läste om detta i en tidningt hon köpte av en försäljare i Indien.

 

 

Den här personen iaf, som inte alls är påhittad skulle åka med en båt från Kina till Japan för att sedan flyga till Sydkorea och sedan ta tåget från Sydkorea till Nordkorea och hälsa på Kim över en kopp kaffe, fast alla vet ju att Kim in dricker kaffe, han dricker bara blod från mindre värda (resten av världen).

 

Personen, vi kallar han för Klas gick på båten i Kina men tyckte genast att något verkade mysko då den lutade otroligt mycket åt ena hållet.. För att undersöka detta fenomen gick Klas runt och kollade läget på båten.

Ganska snabbt fann Klas orsaken till lutningen, han såg en flagga som det stod "Telefoniföretagfrånsverige" på. Fundersam över vad detta kunde vara gick Klas fram och insåg att det var 10 chefer från "Telefoniföretagfrånsverige" som var på utbildningsresa och de var så tjocka tillsammans att man kunde nästan nå vattnet från ena sidan båten.

 

Båten som jag kallar den är väl lite av en underdrift då det egentligen var ett lastfartyg av modell större.

 

Ganska äcklad av 10 tjocka personer som tryckte i sig bullar och prinsesstårta efter prinsesstårta försökte Klas gömma sig undan på andra ställen under resans gång men han fann sig hamna i diskussioner med någon av dessa chefer hela tiden. Det var omöjligt att vinna en diskussion mot dessa då när de insåg sin förlust skrek de bara "jag är chef, jag bestämmer" och gick därifrån. Vilket Klas tyckte var ganska bra då det inte krävdes speciellt mycket att vinna diskussionen så han kunde snabbt bli av med dem.

 

Väl framme i Japan pustade Klas ut och insåg sin frihet att slippa varelserna från Sverige. 

Han köpte sig en taxiresa i form av en flygande matta som då uppenbarligen inte kunde fllyga så det tog ganska lång tid att ta sig till flygplatsen.

 

När Klas kom till flygplatsen två veckor senare kände han direkt igen lukten, han kunde höra surret och se ciggarettröken. Spyfärdig men likt en ninja smög sig Klas i skuggorna fram till incheckningen och var snabbt ombord på flyget, glad över att vara ett steg närmare Kim sjönk Klas ner i en, märklig och djup sömn.

 

Klas drömde om att han var en dinosaurie som åt en oändlig mängd tårta.

 

Han vaknade med ett ryck när planet började tappa kontroll, han tittade sig i panik omkring och insåg att planet bestod av han, tre gråtande präster, en liten pojke som av någon anledning inte kunde sitta ner och 10 vrålande tjockisar.

 

Livrädd över att dö här, i en flygplanskrasch med de värsta människor han träffat i sitt liv intog han en kraschposition som inte stod i manualen, han tänkte, antingen dör jag av denna position eller så överlever jag kraschen. Så liten som Klas var märkte inte chefen av att han hade tryckt in sig bakom och lade sig mot det svällande tårtfläsket och inväntade smällen.

 

Allt svartnade, har jag dött nu? Tänkte Klas..

 

Han öppnade ögonen och tog ett djupt andetag men spydde ganska omgående då han kände lukten av det bränt fläsk. 

 

Han frös, utanför ett litet fönster kunde han se berg och snö. Vimmelkantig försökte han ta sig loss men tjockisen som satt död framför honom hade i kraschen lutat sig lite för mycket mot Klas ben.

 

Han andades några djupa andetag, tog det lungt och använde en ninjaskill (som jag desvärre inte kan förklara här då jag skulle bli mördad av ninjor om jag avslöjade det) och vips var han loss. 

 

Klas försökte se sig omkring, var han den enda som levde? Men han kunde känna att planet rörde på sig, det vibrerade fortfarande av efterskalvet sedan kraschen (10 tjockisar vars fett och hud inte bara var att stoppa)

 

Han såg hur det rörde sig, som i en ormgrop av dinosaurier. Med en tanke på vart han var, vad som skulle hända om han stannade kvar.. Dessa monster måste ha mat snart insåg han, de började titta sig omkring med saliv hängande ur munnen. Först såg de vädjande ut, de behövde mat men ganska snabbt kunde han se begäret och mordet i ögonen på dem..

 

"Jag måste fly" tänkte han. När han började förflytta sig mot utgången hörde han en av prästerna låta i från den bakre delen av planet. Klas gick tillbaka för att se och insåg att prästen stönade samtidigt som han sexuellt utnyttjade sin döda kollega.. Med hat i blicken tog Klas upp prästen och sprang mot utgången, kastade prästen till tjockisarna som snabbt började tugga i sig utan en tanke på vad de åt. Det var knappt att han lyckades ta sig förbi med sitt eget liv i behåll. Väl ute ur planet kände han kylan igen.. Hur ska jag överleva här ute? I planet kommer de garanterat äta upp mig.. 

 

Han såg hur det rörde sig i planet och de 9 överlevande grisarna började tugga i sig resten av passagerarna från olyckan. 

 

Han tänkte precis börja vandra därifrån när han såg att en lucka till lasten i planet hade öppnat sig i krashen, min väska tänkte han.. Måste ha min väska. Han började rota bland en stor mängd packning och tyckte sig känna konstiga lukter. Han såg "Telefoniföretagfrånsverige"-flaggan lindad runt ett 20-tal väskor, började titta i dem och såg bara tårtor, mögliga, fräsha, torta tårtor. Tårtor i alla dess olika slag.. Med detta vart Klas ännu en gång panikslagen och livrädd, det är hit de kommer bege sig när det är slut på mat i planet.. Vad ska jag göra?

 

Just i den tanken vart det svart och han insåg att ingången blockerades av en gris, han gömde sig så långt in han kunde, försökte använda alla sina ninjaskills för att inte avge någon lukt som kunde föra dem till han..

 

End of story.

 

Jag försökte fortfarande få tag på resten av denna historia, när jag har hittat den så ska jag skriva fortsättningen.. Om Klas överlevde eller inte vet vi ej.