Saft och Bullar

Insåg precis att jag är på riktigt dum i huvudet.

Det var en gång en klass och den gick i skolan.
Dom träffades senare och luktade hallonsaftsoda med extra mycket kardimummakrydda.

Ångestdämpande spel:
http://www.phoboslab.org/ztype/

Även jävligt irriterande och nervvraksframkallande men det är inte förens mot slutet.



Min hjärna fungerar kanske inte alltid som den borde men nu är den fan tom, tänkte skriva något kewl men kommer inte fram något så jag skiter i det.



Skulle dock vilja berätta en liten, kort historia om en liten, kort pojke vid namn Hinty.

Hinty som föddes 1934 fick som alla andra det året körkortet på posten när han fyllde tre. Detta var en stor dag för Hinty eftersom han nu kunde börja hjälpa sin Brorpappa att hämta hem blommorna från ängen som låg femtiofem mil från deras hus.

Detta var en lång resa på den tiden då man fick åka på skottkärran som knuffades på av ett par inavlad tvillingar från en by inte långt bort.

När Hiny och hans Brorpappa som vi kallar Torlejf väl var framme vid ängen och skulle plocka blommorna som dom sedan kunde mala ner och göra färg av till deras pornografiska väggmålning så insåg dom att någon hade vart och nallat av deras blommor.

Torleif vart väldigt frustrerad och arg över att det saknades blommor, han tittad på Hiny (tre år gammal) med en blick som skrämde Hinty väldigt mycket.

Tvillingarna som drog skottkärran stod mest och petade i nästan på varandra, när dom tröttnade på att peta nästan tog dom av sig byxorna men då vågade inte Hinty titta mer.

Hinty gick runt i skogen för att kanske försöka hitta blommorna som saknades och efter ca 30 minuter insåg Hinty att han var vilse i skogen.

Då kom det två björnhonor och hämtade hem Hinty.
Björnarna som hette Sigurd och Agneta gillade att sitta vid brasan och sticka små söta mössor till dom andra i björnbyn var väldigt exalterade över att få hem en liten människopojke som kunde liva upp stämningen lite i grottan.

När Hinty fyllde 14 år var han mer som en häst än björn och människa så då tröttnade Agneta och åt upp han.

Slut.

Idag var det en ny dag.

Även en ny dag här på bloggen så jag tänkte försöka hänga med lite i svängarna.

Kommer ni ihåg den dagen för 5 årsen?

Ja just det den, om du tänker på den dagen, den där speciella dagen för dig och alla känslor du hade i kroppen på precis den dagen... Blir du inte lite glad då?

Då vill jag bara informera dig om att den dagen var en lögn och ditt liv efter den dagen är en lögn fylld med bajs.

Efter att ha sett tillbaka på den dagen så inser jag att den har förändrat mitt liv.
Sen två dagar senare, precis på den dagen så vet jag inte riktigt vad som hände. Inte så bra minne.

Men jag kan lova er att för ca 3 månader sedan och 4 år så hände det krejjer, shieet vilka krejjer.

Det var hur som helst en gång då en kanelbulle var ute och gick, då kom det den största, absolut största jävla myran han har sett gåendes.

Myran som dom kallade Big-Joe vägde ca 85 kilo och älskade, över allt annat i världen att äta små små kanelbullar.

Kanelbullen, som vi kan kalla Micke (då han har diverse sexbrott i sitt register ville han inte gå ut med fulla namnet) vart, som ni säkert förstår väldigt rädd när han såg Big-Joe kommandes.

Vad gör nu en kanelbulle på 150gram när en 57kilos myra kommer mot en med saliv i munnen och kuken i handen?

Micke fick tanken "utan för boxen" och började kräma ut den största bajskorven ni någonsin kan tänka er en 150grams kanelbulle kan kräma ut.
Bajskorven, när Micke väl var klar vägde ca 120kilo och luktade som himmelriket på jorden.

Big-Joe som kom fram till kanelbullen och bajskroven stod inför det svåraste valet i sitt liv, vad ska han äta?
Bajset som faktiskt luktar som himmelriket på jorden eller kanelbullen som han älskar att äta?

Big-Joe, stor som han var tänkte, om jag äter upp bajset på 150kilo först och sen tar jag kanelbullen som efterrätt?

Joe började mummsa, han mummsade så mycket bajs att det var bajs flera kilometer runtom han. Väl klar så insåg han, tittandes på kanelbullen att han inte ens kan få i sig en 150grams kanelbulle efter den bajshögen.
Micke passade ju självklart på att springa därifrån, dock lämnade han en lapp till Joe.

Joe fick aldrig läsa lappen men för er som kanske vill veta stod det "jag har ätit anti-myrmedel och du kommer inte leva mer än 10 sekunder till".

Snacka om kalaset alla kanelbullar hade när dom fick veta att Joe hade dött av att han åt för mycket bajs.
Micke blev hyllad och sedd som kung över alla kanelbullar. Micke som hatar mobbning bjöd tillochmed in dom få vaniljbullarna till deras firande..

Dock gillar ju ingen annan vaniljbullar så dom fick stryk och blev rånbögmördade samma kväll.

Micke levde lyckligt resten av sitt 3 timmars liv innan en fet jävel åt upp han.. Svårt o skriva det här utan att få en tår i ögat..

Samlar mig..


Samlar mig...


Glömt bort.

Så nu ska vi se, vart var jag?

Just det den där dagen för 3 årsen som ingen av oss kan komma ihåg.. Undrar om den var bra?

Efter att ha fått väldigt lite respons men ändå ganska mycket om mina blogginlägg så har jag dragit slutsatsen att resten av världen har ett väldigt konstigt sätt att se på saker och uttrycka sig.

Allt handlar om att läsa mellan böckerna och inte riktigt ta allt så oseriöst.

Man måste kunna vara seriös här i livet så därför tänkte jag skriva om vad jag hade på mig för kläder imorse, vad jag lagade för mat, vad jag väger, hur mycket jag tränar och va väldigt noggran med att uppdatera bloggen med mer info om mitt liv än vad jag faktiskt lever det själv.

Idag gick jag upp ur sängen klockan 08:25, titta mig omkring och tänkte dusch.
Jag gick in i duschen och satte på vattnet, väntade lite för att få upp värmen innan jag klev in.

Väl inne i duschen så stod jag mest bara där och blev blöt en stund och drömde mig bort, helt normala drömma om diverse saker.

Efter en stund så började jag schamponera mitt hår tills det kändes okej och då tvättade jag ur det.
Efter det så tog jag duschkräm och smörjde in min nakna kropp, smekte på ett sånt där sättt som kanske inte är helt okej i kyrkan.

Efter jag kände mig relativt ren och fin så stod jag ändå kvar en stund till för det är ganska skönt att duscha.

Väl klar insåg jag, som jag gör varje morgon att det är väldigt jobbigt att behöva torka sig men desvärre har man ju inget val så jag tog handduken och började gnida mig, på ett sånt där sätt som kanske inte är helt okej för små barn att läsa om.

Efter duschandet så gick jag ut naken i köket och gjorde lite frukost, fyra smörgåsar och ett glas med mjölk som jag drack på ett sätt som kanske inte är helt okej för äldre politiskt korrekta par att höra om på nyheterna.

Jag satt vid datorn och surfade runt lite på sidor som kanske inte kan anses vara helt okej att göra klockan 9 på morgonen för gemene man eller flicka.

Efter en stund, som varje morgon inser man att man faktiskt måste ta sig till jobbet med.

Väl i bilen så körde jag på samma växel och med en hand då andra handen användes för att göra saker som kanske inte anses vara helt okej bland dom som har barn eller hund.

Jag körde kanske lite för snabbt för att det ska vara helt okej för dom som klär sig i blått och jagar småungar.

Väl på jobbet kan jag desvärre inte skriva om vad vi gör då det inte anses vara okej ens bland snuskbranschen att låta komma upp på internet.

Klockan 18:05 gick jag och min kompanjon JD ut från jobbet och gjorde saker som kanske inte anses vara ens lite okej bland dom som inte anser att saker är okej.

Väl hemma igen så satte jag mig vid datorn och gjorde saker som jag inte ens vill tänka tillbaka på och nu sitter jag här med tårar i ögonen, smärta i röven och skavsår på kuken.

Sovdags snart, behöver läka lite för det är en ny dag imorgon.

Hej Igen,

Efter mitt inlägg, för dom tre personer som kanske läste det för tre dagar sedan så kanske ni undrar över mitt tidsperspektiv.

Det råkar vara så att jag köpte en moped av en väldigt skum person, fick även med en kanelbulle i toppklass.
Han sade åt mig att äta bullen och köra mopeden i full hastighet mot solnedgången vid Tysklands norra kust och inte stanna förens jag såg ett lila sken bakom solen.

Jag gjorde som mannen sade, åt bullen (den var riktigt mumsig) och började gasa. När hastighetsmätaren toppade på 33km/h så började jag bli orolig över farten eftersom en liten pojke kom springandes brevid mig.

Pojken som såg ut som en gammal man ropade på mig men jag kunde inte se vad han sa dock hörde jag något märkligt, "blunda och släpp taget".

Efter det så vaknade jag upp på ett väldigt märkligt ställe, väggarna var täkta av saft som rann uppåt mot golvet.

Det satt en gammal, väldigt gammal dam som inte såg ut att vara äldre än 12 på en stol brevid sängen som jag satt under.

Damen tittade på mig och frågade, Heter du Klas-Benty Hårdhud?
Frågande tittade jag tillbaka och svarade, kanske.. Heter du Lill-Katten Mjuksvans?

Hon kastade sedan två ekkorrebon i ansiktet på mig och skrek JAG HETER LILL-KATTEN MJUKSVANS OCH DU SKA VARA SNÄLL MOT MIG!

Självklart var jag snäll mot Lill-Katten och kliade henne bakom öronen tills hon somnade.
När hon sov passade jag på att titta runt lite vart jag var någonstans och hittade en karta som såg ut som två bullmonster i en buss.

Nu kan jag informera om att jag började bli lite skeptisk och fundersam på vad det var för bulle jag egentligen åt, var detta en dröm eller hände det på riktigt?

Jag öppnade ytterdörren och till min förvåning så fanns det inget där, det var tomt.
Jag testade att gå ut men dörren var stängd.

Trött som jag var gick jag och lade mig på golvet en stund, blev sedan väckt av att någon slickade mig i håret.
Blöt om fötterna gick jag upp från stolen där jag låg.

Någon hälsade på mig, vem är du?

Jag är Klas-Benty Kraftsko och mitt namn är Erik.

Vid det här laget kanske ni börjar fundera över vad detta har med någonting att göra.

Jag tänkte komma dit men har glömt bort mig..

Hur som helst så kom jag hem igen. Väl hemma så bakade jag en sats med bullar och drack jättegod hallonsaft.
Det var några dagar senare som jag började förstå att tiden gick långsammare för mig än för andra, efter två veckor så hade jag bara jobbat tre dagar men två av dom så fick jag gå hem.

Tidsperspektiv var det ja..

Hur tar jag mig ur detta när jag skriver om två sen tre?

Man kan inte riktigt förklara för gemene man hur man kan vara på samma ställe tre gånger samtidigt utan att få bromsa.

Detta syndrom som jag fick i stugan som inte var någonstans kan bara jag och två till förstå sig på. Vi lever i en egen värld, vissa kan kalla det psykos, jag kallar det något annat.

Hur som helst är det gott med bullar.

Det var några årsedan jag skrev något i denna blogg.

Nu har jag blivit äldre, visare och mognare.

Kan försöka dra lite vad som har hänt under dessa tre åren av tystnad.
Efter mina fyra inlägg på bloggen så insåg jag att jag måste förändra mig själv, förändra mitt liv och min syn på allt levande runtomkring oss.
Jag tog då beslutet att resa till ett tempel i Tiebet och där skulle jag leva dom 7 kommande åren.

I Tiebet fick jag lära mig av åtta mopedmunkar hur man effektivast modiferar sin moped så den inte ska ge ifrån sig några avgaser som kan skada alla underbara livsformer som finns runtomkring oss.

Denna kunskap har jag nu tagit med mig till den moderniserade värld vi alla lever i.
Jag ska försöka förmedla mitt budskap om hur viktigt det är att vi inte åker runt i allt för trimmade mopeder och smutsar ner luften vi lever på.

Fyra år senare när jag bodde i en hydda under världskriget i Mongoliet så kom det en väldigt vis man till mig och sa -"Sitt inte här och grubbla över livet, åk ut och padda lite kanot istället".

Detta tog jag åt mig av väldigt mycket, orden influerade mig och jag gjorde som mannen sade, snickrade till en kanot och började paddla.

Här sitter jag nu, 4,5 år senare i min kajak och stormen kommer över mig.. Jag vet inte om jag kommer klara av den så detta kan bli mitt sista inlägg.

Sen kom det en hemmagjord helikopter och hämtade upp mig så köpte vi två leksakssvärd och fäktades tills vi nästan dog.