Såääreeeeesörru
Hej alla läsare.
Längesen jag skrev nu, thihi. Jag har haft annat för mig, bättre? Kanske, antagligen men mycket möjligt att det är så.
Känner att det är rätt bra nu, lite som när en kanin hoppar omkring i nalleskogen och hittar en jättefin morot att mumsa på.
När jag ändå måste dra upp kaniner så har jag en sak att berätta, kommer bara inte ihåg vad. Får be att återkomma ang detta.
Jag hittade en jättefin cykel ute i skogen för en liten tid sedan, vid första anblick såg den ut att vara rosa men egentligen var den bara brunrostig vilket är helt otroligt fint tycker jag.
Det fanns ingen sadel på cykeln men jag tog två gamla skor som jag köpte utav en riktigt ball typ vid hörnet.
Man sitter väldigt bekvämt på skor kan jag lova er.
Cykeln hade inga växlar och kedjan hade tappats för längesen men det var helt okej för däcken var så vinda att man kunde ändå inte rulla.
Cykeln var ett mästerverk i mina ögon, shiet vilken fin cykel.
Desvärre, som det alltid blir med cyklar så försvann den.. Den lämnade en lapp och förklarade att den var kär i en Kamel som heter Mård, vem fan döper en kamel till Mård?
Arg som man blir när saker lämnar en så skulle jag bestämt finna denne Mård och kräva min hämd! Beväpnad med sockervadd och glasspinnar tog jag mig ut i skogen och började leta, jag kunde tidigt se spår lämnade av min cykel då den hade oljeläckage från pakethållaren.
Jag följde spåren och kom fram till en liten skogsdunge där det var ett tält uppställt, jag hörde gnissel och kamelbrölande, det kändes som en kniv i hjärtetarmen och jag började genast kasta mina glasspinnar på tältet.
Ut kommer det en jävligt ful cykel, den hade kedja och hela däck.. Fy fan.
Efter cykeljävel kom det ut en kamel med hjälm som det tydligt stod Ulrik på, jag insåg att jag hade följt fel spår. Skamset bad jag om ursäkt och frågade snällt om dom hade sett min cykel och Mård.
Fick efter några koppar med kamelgult te reda på att Ulrik var kusin till Mård och även Ulrik hade också blivit bestulen utav Mård.
Tillsammans med Ulrik åkte vi vidare på hans cykel för att leta reda på Mård då vi båda nu brann av hämnd.
Jag hoppade av cykeln när jag fick syn på ett kaninhål (nu kommer det, spänningen som jag byggt upp från första delen av detta inlägg.. Känner du? Ouhhh)
I kaninhålet kunde jag klart och tydligt se spår av olja och rostfläckar, fy fan tänkte jag. Åka runt här och lämna safter efter sig, cykeljävel.
Till min fasa fick jag se min älskade, fina rostiga cykel ligga och bli besudlad utav minst 230 kaniner och längst bak sitter den där jävla Mård som någon hallick. Jag såg spår av heroinsprutor, min stackars cykel vad har dom gjort med dig?
Med mord i blicken tog jag upp mitt sockervadd och började kasta på kaninerna, som ni kan förstå förstod dom inte alls vad jag gjorde, sockervadd gör ju för fan inte ont?
Funderade en stund vad jag egentligen hade tänkt göra med sockervaddet men när kaninerna började äta det vart dom helt sjukt sockerspeedade och började jucka på allt, 250 kaniner hoppade på Mård och överösa han med kaninsäd, förskräckt försökte Mård ta sig fri men jag hade gjort en grind utav mina glasspinnar.
Ut sprang jag med min cykel, jag sprang och sprang till vi kom hem. Där kramade jag om den en lång stund.
.Fin
Nu när jag har delat med mig lite utav min historia kanske jag kan dela med mig lite av nutiden.
... Eller?
Är nöjd iaf, krampåsähjobbtösa!
Längesen jag skrev nu, thihi. Jag har haft annat för mig, bättre? Kanske, antagligen men mycket möjligt att det är så.
Känner att det är rätt bra nu, lite som när en kanin hoppar omkring i nalleskogen och hittar en jättefin morot att mumsa på.
När jag ändå måste dra upp kaniner så har jag en sak att berätta, kommer bara inte ihåg vad. Får be att återkomma ang detta.
Jag hittade en jättefin cykel ute i skogen för en liten tid sedan, vid första anblick såg den ut att vara rosa men egentligen var den bara brunrostig vilket är helt otroligt fint tycker jag.
Det fanns ingen sadel på cykeln men jag tog två gamla skor som jag köpte utav en riktigt ball typ vid hörnet.
Man sitter väldigt bekvämt på skor kan jag lova er.
Cykeln hade inga växlar och kedjan hade tappats för längesen men det var helt okej för däcken var så vinda att man kunde ändå inte rulla.
Cykeln var ett mästerverk i mina ögon, shiet vilken fin cykel.
Desvärre, som det alltid blir med cyklar så försvann den.. Den lämnade en lapp och förklarade att den var kär i en Kamel som heter Mård, vem fan döper en kamel till Mård?
Arg som man blir när saker lämnar en så skulle jag bestämt finna denne Mård och kräva min hämd! Beväpnad med sockervadd och glasspinnar tog jag mig ut i skogen och började leta, jag kunde tidigt se spår lämnade av min cykel då den hade oljeläckage från pakethållaren.
Jag följde spåren och kom fram till en liten skogsdunge där det var ett tält uppställt, jag hörde gnissel och kamelbrölande, det kändes som en kniv i hjärtetarmen och jag började genast kasta mina glasspinnar på tältet.
Ut kommer det en jävligt ful cykel, den hade kedja och hela däck.. Fy fan.
Efter cykeljävel kom det ut en kamel med hjälm som det tydligt stod Ulrik på, jag insåg att jag hade följt fel spår. Skamset bad jag om ursäkt och frågade snällt om dom hade sett min cykel och Mård.
Fick efter några koppar med kamelgult te reda på att Ulrik var kusin till Mård och även Ulrik hade också blivit bestulen utav Mård.
Tillsammans med Ulrik åkte vi vidare på hans cykel för att leta reda på Mård då vi båda nu brann av hämnd.
Jag hoppade av cykeln när jag fick syn på ett kaninhål (nu kommer det, spänningen som jag byggt upp från första delen av detta inlägg.. Känner du? Ouhhh)
I kaninhålet kunde jag klart och tydligt se spår av olja och rostfläckar, fy fan tänkte jag. Åka runt här och lämna safter efter sig, cykeljävel.
Till min fasa fick jag se min älskade, fina rostiga cykel ligga och bli besudlad utav minst 230 kaniner och längst bak sitter den där jävla Mård som någon hallick. Jag såg spår av heroinsprutor, min stackars cykel vad har dom gjort med dig?
Med mord i blicken tog jag upp mitt sockervadd och började kasta på kaninerna, som ni kan förstå förstod dom inte alls vad jag gjorde, sockervadd gör ju för fan inte ont?
Funderade en stund vad jag egentligen hade tänkt göra med sockervaddet men när kaninerna började äta det vart dom helt sjukt sockerspeedade och började jucka på allt, 250 kaniner hoppade på Mård och överösa han med kaninsäd, förskräckt försökte Mård ta sig fri men jag hade gjort en grind utav mina glasspinnar.
Ut sprang jag med min cykel, jag sprang och sprang till vi kom hem. Där kramade jag om den en lång stund.
.Fin
Nu när jag har delat med mig lite utav min historia kanske jag kan dela med mig lite av nutiden.
... Eller?
Är nöjd iaf, krampåsähjobbtösa!
