Jag älskar kanelbullar.
Det är görgött
Bajskorv
Sugarman
Sugarman
Won't ya hurry
Coz I'm tired of these scenes
For a blue coin
Won't ya bring back
All those colours to my dreams
Silver majik ships, you carry
Jumpers, coke, sweet MaryJane
Sugarman
Won't ya hurry
Coz I'm tired of these scenes
For a blue coin
Won't ya bring back
All those colours to my dreams
Silver majik ships, you carry
Jumpers, coke, sweet MaryJane
Sugarman
Knark.
.
Åh herreguuud.
Vilken spänning, har inte sovit något. Det är magiskt, igår efter jag erbjöd världen att läsa den otroliga historien om Ninja-Klas fick jag ett brev på posten med ytterligare ett utdrag från Klas berättelse.
Sitt nu ner barn, föräldrar, annat folk och djur, katter sen kanske en björn så ska ni få höra.
Vore det inte för den intensiva ninjaträningen Klas fick utstå under sin uppväxt hade han antagligen bara blundat och bett till någon av alla gudar som inte finns just nu.
Det såg nästan ut som ett disco när ena grisen täckte för ljuset vid ingången efter den andra, efter en väldigt kort tid kunde man inte se mycket annat än stora mörka figurer med ögon lysande av frosseri som tryckte i sig tårta efter tårta..
Hur ska jag ta mig ur detta? Ska jag klara mig måste jag komma på något innan det är slut på tårta, de kommer märka av mig, det där är monster som kan känna lukten av ätbart från flera mil..
Klas tittade sig omkring efter någon lösning, skulle han våga smyga sig igenom grisarna medans de var upptagna med att sluka i sig tårta? Det var väldigt hög risk på att försöka det, istället började han titta upp och ner efter andra vägar..
Han kunde knappt se det men med hans vältränade ninjasyn såg han en liten spricka som antagligen skapades när planet slog emot marken.. Det var en chansning, han hade bara detta att gå på för han såg just sista tårtan slukas av den högsta chefen.
Klas gjorde en droppkick på sprickan och landade snärt nere i utrymmet där planets hjul var, han hörde direkt att grisarna tog notis av att han var där. De vrålade, ett sådant hungrigt vrål att Klas blev stel i hela kroppen.
Luckan var dock för liten för dem att ta sig ner i men han visste att om det krävdes skulle de äta sig igenom plåt och stål för att få tag på hans färska köttiga kropp.. Han måste agera snabbt, han såg en nödspak för att öppna hjulluckan och han drog i den, hoppades på att den skulle fungera. Luckan började öppna sig men stannade och där var strömmen slut..
En liten öppning fanns där, Klas koncentrerade all sin energi för att förminska sig tillräckligt mycket att glida ut. Äntligen tänkte Klas, sen kände han kylan.. Det började bli mörkt ute och med solen försvann den sista värme som gjorde det möjligt att befinna sig utomhus..
Jag kan inte vara kvar här, men jag kan inte lämna för då kommer jag frysa ihjäl.. Detta var den svåraste situationen Klas någonsin hade befunnit sig i, jag måste döda dem tänkte han..
Eftersom grisarna inte hade förstått att Klas tog sig ut via hjulluckan så bankade och slet de fortfarande i golvet för att ta sig ner till den sista maten som var kvar.
*Jag gör en liten inhoppare i denna berättelse här, ni kanske tänker nu att grisarna borde vara smartare, att spara på maten, kanske tänka på en räddning eller någon sorts överlevnad efter denna dag.
Ni måste inse att dessa är människor som inte kan se längre än sin egen hand, personer som inte har möjligheten att fundera på situationer som kanske kommer hända imorgon. De lever för nuet och tar det de kan tjäna idag utan att tänka på framtiden. De är giriga, själviska och dumma monster.
Klas tog sig tillbaka upp till planet, vid ingången började han gillra en fälla, han spände ett spett i taget med en fjädring kopplat till ett snöre vid dörren.. Detta kanske kan skada den första och ge mig lite mer tid tänkte han.
Han började sätta upp fler fällor ju längre in han kom i planet, de är nio kvar tänkte han.. Måste stoppa alla innan de tar sig fram, även om jag har vapen är deras hungriga bärsärkagång inte så lätt stoppa även om jag skadar dem.
Han försökte, med lite hopp se om det fanns någon överlevande kvar i planet, det enda han kunde se änsålänge var små rester av ben här och där, de hade ätit upp alla, även deras döda kollega hade ätits upp.. Ingen går säker, stackars anställda tänkte han snabbt innan han fortsätter fokusera sig på fällorna.
Väl längst bak i planet, efter 12 fällor hörde han någon andas, han tittade runt och såg en liten lucka som han öppnade.. Pojken? Den lilla pojken som reste med prästerna gömde sig där.. Nu gäller det inte bara mitt liv längre, även om jag dör måste pojken leva.
Klas försökte lugna ner pojken och få han att vara tyst och ligga kvar i luckan tills allt var över.
Nere i lastutrymmet hade han hittat sin väska och då även sitt ninjasvärd och tillhörande kaststjärnor, det kommer inte gå lätt att döda ens en av dem med detta men jag måste försöka sade han tyst för sig själv.
Det hördes ett vrål från planet som fick vargar och björnar inom en radie på 20 mil att fly för livet.. De hade insett att han inte var kvar, han kunde höra de grymta och lukta och insåg att de följde hans spår tillbaka mot planet.
Första grisen gick in i fällan och fick spjutet rakt i bröstet, ramlade ner och knuffade undan tre av de andra. Med galen uppsyn klättrade fem av de andra över sina kollegor för att ta sig in i planet, den högst rankade stod kvar och såg ut som han gav de order.. Han visste att det fanns fler fällor tänkte Klas, han vet men tänker låta sina underhuggare dö för att han ska få tag i mig. En efter en stupade de för fällorna men man kunde inte se om de överlevde eller inte, de är inte så lätta att döda.
Han tittade ut och såg de stora kropparna framför sig på rad, han kunde se att de levde men för skadade att röra på sig. Den högsta chefen tog det lugnt och började äta den första levande, varför skulle han riskera att ta sig till Klas när det fanns mat framför honom?
Eftersom Klas insåg att det kommer ta han några timmar att äta sig förbi sina kollegor började han leta efter en annan utväg, planet var ganska stort med många fönster som desvärre var otroligt svåra att ta sönder. Han bankade för sitt liv på en och kunde genom fönstret se chefen titta på och hånle samtidigt som han tuggade i sig sin skrikande kollega.
Klas hittade varma kläder som han klädde sig i och gav även till pojken, om vi tar oss ut måste vi kämpa mot kylan tänkte han. Grisarna var så tjocka i hullet att kylan inte märktes av för dem.
Han såg insåg att det var någon form av dörr bakom sig som var gömd bakom massa bös efter kraschen, han tog fram pojken som ganska motvilligt följde med han medans de tog sig längre bak i planet. Där hittade han tre döda flygvärdinnor, pojken började gråta ännu mer nu. Han tog upp pojken i sin famn och fortsatte, han hittade en nödutgång.. Räddningen tänkte han men det var för tidigt att gå ut nu, skulle de öppna den och försöka fly skulle grisen upptäcka dem och följa efter.. Vi måste vänta förklarade han för pojken, vi måste vänta tills det bara är två kvar för han att äta upp.. Blir han aldrig mätt och sömnig tänkte Klas?
Nu var den sista inne i planet och fortsatte äta på sin andra kollega som låg blödandes, tillräckligt borta för att inte ens skrika när han började tugga i sig händerna.
Klas var beredd med pojken vid dörren, snart tänkte han.. Snart..
The end... for now
Lejonhane.
Kamelpuckel!
Jag skulle vilja ha en kamel som jag kunde mata med gräs och torrfoder från en närbutik långt bort.
Skulle garanterat kalla min kamel för Pilgrimstårtan och jag tror att den skulle älska prinsesstårtor men jag skulle aldrig mata kamelen med tårta, den vill jag ju ha själv när jag gråter framför TVn till mitt favoritprogram.
Det bästa som finns är att sätta sig i soffan en söndag och titta på Hem till gården, jag bara älskar det programmet men kan inte låta bli att äta tårta när jag tittar på det. Fördjävla dyrt blir det, tips är att man väger tårtan i butiken så man får den med mest grädde på eftersom det är styckpris! (Berätta det inte för någon för då kanske de börjar ta ut kilopris istället, huehuehue.)
Tänk om man kunde korsa en kamel med en giraff, vilken jävla häftig blandning det skulle bli. Nästan som när en två meters kille får barn med en 90 kilos dvärg, wharrrapp?
Undrar vad man skulle kalla den rasen, giraff + kamel = Lejonhane!
Jepp, Lejonhane skulle jag döpa min nya ras till. Jag tror inte man skulle kunna rida så långt på en Lejonhane men den skulle kunna hjälpa mig att ta ner saker som är högt upp på hyllor i långtbortabutiken.
Aja, nog om Lejonhanar för nu vill jag återberätta en väldigt sann historia som hände en kompis till mig, fast inte kompisen då utan en släkting till kompisen hade en kompis som var lite bekant med en person som läste om detta i en tidningt hon köpte av en försäljare i Indien.
Den här personen iaf, som inte alls är påhittad skulle åka med en båt från Kina till Japan för att sedan flyga till Sydkorea och sedan ta tåget från Sydkorea till Nordkorea och hälsa på Kim över en kopp kaffe, fast alla vet ju att Kim in dricker kaffe, han dricker bara blod från mindre värda (resten av världen).
Personen, vi kallar han för Klas gick på båten i Kina men tyckte genast att något verkade mysko då den lutade otroligt mycket åt ena hållet.. För att undersöka detta fenomen gick Klas runt och kollade läget på båten.
Ganska snabbt fann Klas orsaken till lutningen, han såg en flagga som det stod "Telefoniföretagfrånsverige" på. Fundersam över vad detta kunde vara gick Klas fram och insåg att det var 10 chefer från "Telefoniföretagfrånsverige" som var på utbildningsresa och de var så tjocka tillsammans att man kunde nästan nå vattnet från ena sidan båten.
Båten som jag kallar den är väl lite av en underdrift då det egentligen var ett lastfartyg av modell större.
Ganska äcklad av 10 tjocka personer som tryckte i sig bullar och prinsesstårta efter prinsesstårta försökte Klas gömma sig undan på andra ställen under resans gång men han fann sig hamna i diskussioner med någon av dessa chefer hela tiden. Det var omöjligt att vinna en diskussion mot dessa då när de insåg sin förlust skrek de bara "jag är chef, jag bestämmer" och gick därifrån. Vilket Klas tyckte var ganska bra då det inte krävdes speciellt mycket att vinna diskussionen så han kunde snabbt bli av med dem.
Väl framme i Japan pustade Klas ut och insåg sin frihet att slippa varelserna från Sverige.
Han köpte sig en taxiresa i form av en flygande matta som då uppenbarligen inte kunde fllyga så det tog ganska lång tid att ta sig till flygplatsen.
När Klas kom till flygplatsen två veckor senare kände han direkt igen lukten, han kunde höra surret och se ciggarettröken. Spyfärdig men likt en ninja smög sig Klas i skuggorna fram till incheckningen och var snabbt ombord på flyget, glad över att vara ett steg närmare Kim sjönk Klas ner i en, märklig och djup sömn.
Klas drömde om att han var en dinosaurie som åt en oändlig mängd tårta.
Han vaknade med ett ryck när planet började tappa kontroll, han tittade sig i panik omkring och insåg att planet bestod av han, tre gråtande präster, en liten pojke som av någon anledning inte kunde sitta ner och 10 vrålande tjockisar.
Livrädd över att dö här, i en flygplanskrasch med de värsta människor han träffat i sitt liv intog han en kraschposition som inte stod i manualen, han tänkte, antingen dör jag av denna position eller så överlever jag kraschen. Så liten som Klas var märkte inte chefen av att han hade tryckt in sig bakom och lade sig mot det svällande tårtfläsket och inväntade smällen.
Allt svartnade, har jag dött nu? Tänkte Klas..
Han öppnade ögonen och tog ett djupt andetag men spydde ganska omgående då han kände lukten av det bränt fläsk.
Han frös, utanför ett litet fönster kunde han se berg och snö. Vimmelkantig försökte han ta sig loss men tjockisen som satt död framför honom hade i kraschen lutat sig lite för mycket mot Klas ben.
Han andades några djupa andetag, tog det lungt och använde en ninjaskill (som jag desvärre inte kan förklara här då jag skulle bli mördad av ninjor om jag avslöjade det) och vips var han loss.
Klas försökte se sig omkring, var han den enda som levde? Men han kunde känna att planet rörde på sig, det vibrerade fortfarande av efterskalvet sedan kraschen (10 tjockisar vars fett och hud inte bara var att stoppa)
Han såg hur det rörde sig, som i en ormgrop av dinosaurier. Med en tanke på vart han var, vad som skulle hända om han stannade kvar.. Dessa monster måste ha mat snart insåg han, de började titta sig omkring med saliv hängande ur munnen. Först såg de vädjande ut, de behövde mat men ganska snabbt kunde han se begäret och mordet i ögonen på dem..
"Jag måste fly" tänkte han. När han började förflytta sig mot utgången hörde han en av prästerna låta i från den bakre delen av planet. Klas gick tillbaka för att se och insåg att prästen stönade samtidigt som han sexuellt utnyttjade sin döda kollega.. Med hat i blicken tog Klas upp prästen och sprang mot utgången, kastade prästen till tjockisarna som snabbt började tugga i sig utan en tanke på vad de åt. Det var knappt att han lyckades ta sig förbi med sitt eget liv i behåll. Väl ute ur planet kände han kylan igen.. Hur ska jag överleva här ute? I planet kommer de garanterat äta upp mig..
Han såg hur det rörde sig i planet och de 9 överlevande grisarna började tugga i sig resten av passagerarna från olyckan.
Han tänkte precis börja vandra därifrån när han såg att en lucka till lasten i planet hade öppnat sig i krashen, min väska tänkte han.. Måste ha min väska. Han började rota bland en stor mängd packning och tyckte sig känna konstiga lukter. Han såg "Telefoniföretagfrånsverige"-flaggan lindad runt ett 20-tal väskor, började titta i dem och såg bara tårtor, mögliga, fräsha, torta tårtor. Tårtor i alla dess olika slag.. Med detta vart Klas ännu en gång panikslagen och livrädd, det är hit de kommer bege sig när det är slut på mat i planet.. Vad ska jag göra?
Just i den tanken vart det svart och han insåg att ingången blockerades av en gris, han gömde sig så långt in han kunde, försökte använda alla sina ninjaskills för att inte avge någon lukt som kunde föra dem till han..
End of story.
Jag försökte fortfarande få tag på resten av denna historia, när jag har hittat den så ska jag skriva fortsättningen.. Om Klas överlevde eller inte vet vi ej.
Nu är det natt, igen
Det är en spännande sak med natt, det är mörkt ute.. Har ni tänkt på det?
Fast det är klart, inte alltid det är mörkt på natten.. När det är ljust är det inte mörkt vad jag vet.
Tänk om man kunde se i mörker, lite som en mask i jorden.. Det hade varit ganska häftigt.
Jag drömde en dag att jag var en orm som såg ut mer som en mask, det kan ha varit en mask och inte en orm om jag tänker efter..
Hur som helst när jag slingrade omkring i en vattenpöl sent en lördagskväll så kom det två jävligt fulla getter och betade på sidan av en jordekkorre.
Den ena geten kollade på ekkorren som vi kan kalla Tony, eller nej vi kallar hen Lisa-Tony..
I alla fall så tittade geten lite snett på Lisa-Tony, full som geten var så ville den mucka lite och visa sig tuff för den andra geten.
Lisa-Tony som har svart bälte i grävskopa sneglade tillbaka med ett flin och kastade en påse med nötter på geten och flög sedan hem.
Jag slingrade vidare men kunde inte riktigt släppa tanken på Lisa-Tony, jag menar vem har svart bälte i grävskopa?
Vad innebär det ens? Kan det vara livets stora fråga eller en av de små? Hur ska vi egentligen reagera på grävskopor och hur fan får man svart bälte i det?
Fundersam som jag var hörde jag talas om ett verktyg de kallar "google" så snabbt som tusan letade jag rätt på en sten, skrev grävskopa på den och kastade in genom fönstret hos Lisa-Tony.
Lisa-Tony uppskattade ganska mycket att det kom in en mjuk sten som hen kunde sova på.
I cykelaffär hittade jag två mopeder som var ganska lika varandra, den ena var stor och rosa medans den andra var liten och brun. Jag köpte båda som jag sedan byggde om till en bil utan ratt men med styre på bakdelen.
Svårkört som fan insåg jag efter några meter, speciellt när man inte har några armar eller ben.
Måste skaffa körkort för detta tänkte jag och tog mig genast till en körskola där jag såg en skyllt, "Grävskopa - 20kr".. Var detta ett tecken? Hänger allt samman? Vad för koppling var det egentligen mellan cykelaffären och körskolan?
Ganska omskakad av händelsen vågade jag mig inte in på körskolan för att fråga om råd..
Väl hemma igen i mitt lilla hål uppe i trädet tittade jag lite på TV. Ett relativt ointressant program om möss och deras dåliga vanor med kokain. Jag började hoppa mellan kanaler tills jag fastnade för något, en grävskopa..
Vad har grävskopor för koppling i mitt liv? Är det en viktig ingrediens för att jag ska kunna slingra?
Jag bara måste veta, jag kastade mig långsamt och försiktigt på telefonen, slog numret till körskolan men ingen svarade.
Nu är det natt tänkte jag, ingen körskola har väl öppet på natten?
Lika bra att sova och testa igen imorgon.
När jag vaknade och gick ut på min vanliga slingerad så insåg jag att det fortfarande var natt men att jag sovit i två veckor.. Vad har hänt? Vad skulle jag göra? Vad var mitt mål?
Jag slingrade omkring i några timmar i väntan på solen men det kom aldrig någon sol, jag såg inte heller till några andra varelser.. Sov jag verkligen i två veckor? Vart är alla?
Började bli rädd för mig själv, vem är jag? Hur ska jag ta mig in i denna situation?
Var tvungen att ta mig hem snabbt, vågade inte vara ute men jag hade inte ätit någon mat.. Vad äter en orm som är en mask som inte ser ut som en mask men inte heller är som en orm?
Jag visste ingenting längre, jag började tvivla på min existens när jag abrupt vaknade från denna dröm.. Hur kan jag drömma om att vara en orm som är en mask som inte ser ut som en mask men inte heller är som en orm?
Skyndade mig till spegeln för att säkerhetsställa vem jag är. Insåg rätt snabbt att jag inte ägde någon spegel, fast jag hade en igår?
Vart är jag nu? Är inte detta mitt hem?
In i rummet kom det en skata och åt upp mig.
Tjena bloggen!
Jag tänkte bara skriva om min giraff som jag köpte på marknaden igår.
Den är stor och ståtlig men halsen är kort så jag fick den billigt.
Ska jag vara ärlig ser den inte riktigt ut som en giraff, mer som en häst.. Kanske en D-ponny.
Dock är giraffen liten som en mindre hund vilket är ganska behändligt, ser ut som en katt gör den med!
Jag är väldigt nöjd med mitt köp, det har gjort min vardag så mycket roligare. Även om den inte rör så mycket på sig, ligger mest i hallen.
Funderar på om jag kanske ska ta ut den på en prommenad i parken.
Kan passa på att berätta om min prommenad jag gick en gång för länge sedan.
Det var en varm och mysig morgon i Februari som jag tog på mig mina stora boots och traskade ut i regnet.
Jag kom fram till ett ganska så stort träsk men som tur var hade någon byggt en bro över träsket så jag fick skydd från regnet när jag kämpade mig fram under den. Torr upp till knäna kom jag fram till en butik där man kunde köpa glass. Jag beställde en dricka och gick vidare tomhänt.
Senare under dagen när jag började bli pigg i benen möttes jag upp av en god vän till mig som jag aldrig träffat förut. Mårtny var hans namn och det luktade lite som färska bananer.
Tydligen så hade jag och Mårtny samma mål som var ingenting, tillsammans gick vi skilda vägar mot det stora blå.
Väl framme vid det stora blå insåg jag att det var svart och vände hem igen.
Jag tog en genväg över ett berg där jag träffade på två kolmårdstroll, gick inte förstå ett ord de försökte få fram. Ska jag vara ärlig tror jag att de var tysta mest hela tiden.
Tystnaden uttråkade mig så jag knallade vidare mot en bilbana där man kunde åka moped. Jag hade turen och fick köpa en fin moped till extrapris så jag snabbt kunde åka fel väg hem.
Här sitter jag nu, blöt och torr med för mycket fritid.
Tack och hej, penispastej.
Den är stor och ståtlig men halsen är kort så jag fick den billigt.
Ska jag vara ärlig ser den inte riktigt ut som en giraff, mer som en häst.. Kanske en D-ponny.
Dock är giraffen liten som en mindre hund vilket är ganska behändligt, ser ut som en katt gör den med!
Jag är väldigt nöjd med mitt köp, det har gjort min vardag så mycket roligare. Även om den inte rör så mycket på sig, ligger mest i hallen.
Funderar på om jag kanske ska ta ut den på en prommenad i parken.
Kan passa på att berätta om min prommenad jag gick en gång för länge sedan.
Det var en varm och mysig morgon i Februari som jag tog på mig mina stora boots och traskade ut i regnet.
Jag kom fram till ett ganska så stort träsk men som tur var hade någon byggt en bro över träsket så jag fick skydd från regnet när jag kämpade mig fram under den. Torr upp till knäna kom jag fram till en butik där man kunde köpa glass. Jag beställde en dricka och gick vidare tomhänt.
Senare under dagen när jag började bli pigg i benen möttes jag upp av en god vän till mig som jag aldrig träffat förut. Mårtny var hans namn och det luktade lite som färska bananer.
Tydligen så hade jag och Mårtny samma mål som var ingenting, tillsammans gick vi skilda vägar mot det stora blå.
Väl framme vid det stora blå insåg jag att det var svart och vände hem igen.
Jag tog en genväg över ett berg där jag träffade på två kolmårdstroll, gick inte förstå ett ord de försökte få fram. Ska jag vara ärlig tror jag att de var tysta mest hela tiden.
Tystnaden uttråkade mig så jag knallade vidare mot en bilbana där man kunde åka moped. Jag hade turen och fick köpa en fin moped till extrapris så jag snabbt kunde åka fel väg hem.
Här sitter jag nu, blöt och torr med för mycket fritid.
Tack och hej, penispastej.
Såääreeeeesörru
Hej alla läsare.
Längesen jag skrev nu, thihi. Jag har haft annat för mig, bättre? Kanske, antagligen men mycket möjligt att det är så.
Känner att det är rätt bra nu, lite som när en kanin hoppar omkring i nalleskogen och hittar en jättefin morot att mumsa på.
När jag ändå måste dra upp kaniner så har jag en sak att berätta, kommer bara inte ihåg vad. Får be att återkomma ang detta.
Jag hittade en jättefin cykel ute i skogen för en liten tid sedan, vid första anblick såg den ut att vara rosa men egentligen var den bara brunrostig vilket är helt otroligt fint tycker jag.
Det fanns ingen sadel på cykeln men jag tog två gamla skor som jag köpte utav en riktigt ball typ vid hörnet.
Man sitter väldigt bekvämt på skor kan jag lova er.
Cykeln hade inga växlar och kedjan hade tappats för längesen men det var helt okej för däcken var så vinda att man kunde ändå inte rulla.
Cykeln var ett mästerverk i mina ögon, shiet vilken fin cykel.
Desvärre, som det alltid blir med cyklar så försvann den.. Den lämnade en lapp och förklarade att den var kär i en Kamel som heter Mård, vem fan döper en kamel till Mård?
Arg som man blir när saker lämnar en så skulle jag bestämt finna denne Mård och kräva min hämd! Beväpnad med sockervadd och glasspinnar tog jag mig ut i skogen och började leta, jag kunde tidigt se spår lämnade av min cykel då den hade oljeläckage från pakethållaren.
Jag följde spåren och kom fram till en liten skogsdunge där det var ett tält uppställt, jag hörde gnissel och kamelbrölande, det kändes som en kniv i hjärtetarmen och jag började genast kasta mina glasspinnar på tältet.
Ut kommer det en jävligt ful cykel, den hade kedja och hela däck.. Fy fan.
Efter cykeljävel kom det ut en kamel med hjälm som det tydligt stod Ulrik på, jag insåg att jag hade följt fel spår. Skamset bad jag om ursäkt och frågade snällt om dom hade sett min cykel och Mård.
Fick efter några koppar med kamelgult te reda på att Ulrik var kusin till Mård och även Ulrik hade också blivit bestulen utav Mård.
Tillsammans med Ulrik åkte vi vidare på hans cykel för att leta reda på Mård då vi båda nu brann av hämnd.
Jag hoppade av cykeln när jag fick syn på ett kaninhål (nu kommer det, spänningen som jag byggt upp från första delen av detta inlägg.. Känner du? Ouhhh)
I kaninhålet kunde jag klart och tydligt se spår av olja och rostfläckar, fy fan tänkte jag. Åka runt här och lämna safter efter sig, cykeljävel.
Till min fasa fick jag se min älskade, fina rostiga cykel ligga och bli besudlad utav minst 230 kaniner och längst bak sitter den där jävla Mård som någon hallick. Jag såg spår av heroinsprutor, min stackars cykel vad har dom gjort med dig?
Med mord i blicken tog jag upp mitt sockervadd och började kasta på kaninerna, som ni kan förstå förstod dom inte alls vad jag gjorde, sockervadd gör ju för fan inte ont?
Funderade en stund vad jag egentligen hade tänkt göra med sockervaddet men när kaninerna började äta det vart dom helt sjukt sockerspeedade och började jucka på allt, 250 kaniner hoppade på Mård och överösa han med kaninsäd, förskräckt försökte Mård ta sig fri men jag hade gjort en grind utav mina glasspinnar.
Ut sprang jag med min cykel, jag sprang och sprang till vi kom hem. Där kramade jag om den en lång stund.
.Fin
Nu när jag har delat med mig lite utav min historia kanske jag kan dela med mig lite av nutiden.
... Eller?
Är nöjd iaf, krampåsähjobbtösa!
Längesen jag skrev nu, thihi. Jag har haft annat för mig, bättre? Kanske, antagligen men mycket möjligt att det är så.
Känner att det är rätt bra nu, lite som när en kanin hoppar omkring i nalleskogen och hittar en jättefin morot att mumsa på.
När jag ändå måste dra upp kaniner så har jag en sak att berätta, kommer bara inte ihåg vad. Får be att återkomma ang detta.
Jag hittade en jättefin cykel ute i skogen för en liten tid sedan, vid första anblick såg den ut att vara rosa men egentligen var den bara brunrostig vilket är helt otroligt fint tycker jag.
Det fanns ingen sadel på cykeln men jag tog två gamla skor som jag köpte utav en riktigt ball typ vid hörnet.
Man sitter väldigt bekvämt på skor kan jag lova er.
Cykeln hade inga växlar och kedjan hade tappats för längesen men det var helt okej för däcken var så vinda att man kunde ändå inte rulla.
Cykeln var ett mästerverk i mina ögon, shiet vilken fin cykel.
Desvärre, som det alltid blir med cyklar så försvann den.. Den lämnade en lapp och förklarade att den var kär i en Kamel som heter Mård, vem fan döper en kamel till Mård?
Arg som man blir när saker lämnar en så skulle jag bestämt finna denne Mård och kräva min hämd! Beväpnad med sockervadd och glasspinnar tog jag mig ut i skogen och började leta, jag kunde tidigt se spår lämnade av min cykel då den hade oljeläckage från pakethållaren.
Jag följde spåren och kom fram till en liten skogsdunge där det var ett tält uppställt, jag hörde gnissel och kamelbrölande, det kändes som en kniv i hjärtetarmen och jag började genast kasta mina glasspinnar på tältet.
Ut kommer det en jävligt ful cykel, den hade kedja och hela däck.. Fy fan.
Efter cykeljävel kom det ut en kamel med hjälm som det tydligt stod Ulrik på, jag insåg att jag hade följt fel spår. Skamset bad jag om ursäkt och frågade snällt om dom hade sett min cykel och Mård.
Fick efter några koppar med kamelgult te reda på att Ulrik var kusin till Mård och även Ulrik hade också blivit bestulen utav Mård.
Tillsammans med Ulrik åkte vi vidare på hans cykel för att leta reda på Mård då vi båda nu brann av hämnd.
Jag hoppade av cykeln när jag fick syn på ett kaninhål (nu kommer det, spänningen som jag byggt upp från första delen av detta inlägg.. Känner du? Ouhhh)
I kaninhålet kunde jag klart och tydligt se spår av olja och rostfläckar, fy fan tänkte jag. Åka runt här och lämna safter efter sig, cykeljävel.
Till min fasa fick jag se min älskade, fina rostiga cykel ligga och bli besudlad utav minst 230 kaniner och längst bak sitter den där jävla Mård som någon hallick. Jag såg spår av heroinsprutor, min stackars cykel vad har dom gjort med dig?
Med mord i blicken tog jag upp mitt sockervadd och började kasta på kaninerna, som ni kan förstå förstod dom inte alls vad jag gjorde, sockervadd gör ju för fan inte ont?
Funderade en stund vad jag egentligen hade tänkt göra med sockervaddet men när kaninerna började äta det vart dom helt sjukt sockerspeedade och började jucka på allt, 250 kaniner hoppade på Mård och överösa han med kaninsäd, förskräckt försökte Mård ta sig fri men jag hade gjort en grind utav mina glasspinnar.
Ut sprang jag med min cykel, jag sprang och sprang till vi kom hem. Där kramade jag om den en lång stund.
.Fin
Nu när jag har delat med mig lite utav min historia kanske jag kan dela med mig lite av nutiden.
... Eller?
Är nöjd iaf, krampåsähjobbtösa!
Nu kör vi igen!
Skalet på bara, fuck yeah.
Coca Cola och vad det kan göra.
It fucked up my keyboard!
Resulterade i att jag beställde krejjer för lite mer än tänkt, naaajs det.
Nu vet väl iofs min enda läsare om detta redan men kan väl lika gärna blogga, största händelsen sedan julen 2003.
Nu funderar säkert många om vad som hände julen 2003, ojoj vad hände inte Julen 2003? Jesus föddes inte iaf, tomten kom inte och folk grät en skvätt.
Nu lämnar vi julen efter oss och ser fram mot år 2012, jag tror det kommer bli ett år fyllt av idiotiska förslag och beslut som tas utav folk med ansvar dom inte borde ha.
Tänk om det kunde finnas lite struktur och mänskligt medlidande när man kallar sig chef på ett företag?
Nämner inga namn eller avdelningar då, enligt min erfarenhet vi kan alla över en kant med några, väldigt få undantag.
Det finns dom som alltid ställer upp, alltid hoppar in när det behövs och jobbar över, hjälper andra avdelningar, byter pass eller det som behövs. Vad får dom för det?
Mer skit, det är vad dom får. Man blir inte belönad av att kunna mycket utan man blir bestraffad. Ju mer man kan desto mindre chans har man till att få kompa hem eller få semester.
Tips till eventuella jobbsökande på mitt arbete (om ni vet vilket det är) försök för guds skull att inte synas eller höras, lär er inte mer än nödvändigt och om någon frågar om ni kan något säg för fan nej och hoppas på att ingen har tid att utbilda.
"Hej, kan jag få gå hem tidigare på fredag.. Nej det kan du inte för det är backlogg i det här eller nej det är backlogg hos den gruppen så då kan vi ta ut den personen att hjälpa dom så kan du göra den personens jobb" Kom igen eller?
Som sagt, ju mer man kan desto mer skit får man ta.
Det finns dom chefer som faktiskt ger lite tillbaka, dom kan bjuda på nån timme hit och dit när man ställer upp men dom flesta styrs av statistik och vad som står på papper och bara tar, kanske får man en klapp på axeln för att man ställer upp... Ärligt? En klapp på axeln, vilken djävla nytta har man av det?
Nu kanske endel undrar varför man väljer att jobba kvar.. För att överlag så är det, för mig iaf helt okej. En hel del bra arbetskollegor och en hel del skratt som får en att trivas ganska bra.
Tror ingen chef på mitt jobb läser min blogg men om ni gör det. Varsegood här är min tanke och kritik, kommer jag få mer skit nu?
Inte som att någon tar åt sig av kritik, kritiserar man blir man lynchad.
Resulterade i att jag beställde krejjer för lite mer än tänkt, naaajs det.
Nu vet väl iofs min enda läsare om detta redan men kan väl lika gärna blogga, största händelsen sedan julen 2003.
Nu funderar säkert många om vad som hände julen 2003, ojoj vad hände inte Julen 2003? Jesus föddes inte iaf, tomten kom inte och folk grät en skvätt.
Nu lämnar vi julen efter oss och ser fram mot år 2012, jag tror det kommer bli ett år fyllt av idiotiska förslag och beslut som tas utav folk med ansvar dom inte borde ha.
Tänk om det kunde finnas lite struktur och mänskligt medlidande när man kallar sig chef på ett företag?
Nämner inga namn eller avdelningar då, enligt min erfarenhet vi kan alla över en kant med några, väldigt få undantag.
Det finns dom som alltid ställer upp, alltid hoppar in när det behövs och jobbar över, hjälper andra avdelningar, byter pass eller det som behövs. Vad får dom för det?
Mer skit, det är vad dom får. Man blir inte belönad av att kunna mycket utan man blir bestraffad. Ju mer man kan desto mindre chans har man till att få kompa hem eller få semester.
Tips till eventuella jobbsökande på mitt arbete (om ni vet vilket det är) försök för guds skull att inte synas eller höras, lär er inte mer än nödvändigt och om någon frågar om ni kan något säg för fan nej och hoppas på att ingen har tid att utbilda.
"Hej, kan jag få gå hem tidigare på fredag.. Nej det kan du inte för det är backlogg i det här eller nej det är backlogg hos den gruppen så då kan vi ta ut den personen att hjälpa dom så kan du göra den personens jobb" Kom igen eller?
Som sagt, ju mer man kan desto mer skit får man ta.
Det finns dom chefer som faktiskt ger lite tillbaka, dom kan bjuda på nån timme hit och dit när man ställer upp men dom flesta styrs av statistik och vad som står på papper och bara tar, kanske får man en klapp på axeln för att man ställer upp... Ärligt? En klapp på axeln, vilken djävla nytta har man av det?
Nu kanske endel undrar varför man väljer att jobba kvar.. För att överlag så är det, för mig iaf helt okej. En hel del bra arbetskollegor och en hel del skratt som får en att trivas ganska bra.
Tror ingen chef på mitt jobb läser min blogg men om ni gör det. Varsegood här är min tanke och kritik, kommer jag få mer skit nu?
Inte som att någon tar åt sig av kritik, kritiserar man blir man lynchad.
Only for you!
Tänkte jag skulle blogga lite för min läsare, mina läsare om man räknar sig själv och han bakom mig... Vem är det som står bakom mig? Försvin!
Begone pests or I'll eat your katts.
Julafton idag, spenderat med släkt och det var mysigt. Trött som en nyöppnad kanelbulle från Ankeborg men det gjorde mäh inget.
Som vanligt så går alla med på att man inte ska köpa julklappar men ändå sitter man där med 10 julklappar och ska öppna, whats up with that?
Klart jag är tacksam för att man får julklappar men blir ju dålig stämning när man inte köpt nått själv.. Kunde väl kanske räknat ut att jag skulle få och borde ha köpt men hade varken råd eller ork att styra nått.
Fixade en julklapp åt en person iaf men det va hon värd! Även om det inte krävdes så mkt för o fixa den... =P
Annars i kanelbullevärlden händer det inte så mycket, nya Star Wars liret är ute och man spelar väl lite av det. Sitter på skype och lyssnar på Steffis när han spelar League Of Legends, det är roligt. Ena stunden är det "HAHA DÖ HORA" och andra studen är det "Skitspel, ska aldrig mer spela". Lite roligt att höra Steffis skratta och vara glad, låter så mysigt så man vill åka hem till han och ta lite på han. Ouuh fuck yeah.
Kramar är gött, hallon luktar smultron och smultron smakar hallon med jordgubbstopping.
On a serious note.
"Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning." - Wikipedia.org
Jag känner att detta faller in på väldigt många personer jag har träffat under mina år som mopedchaufför.
Sen att det kanske faller in mer eller mindre hos olika personer.
Kontrollbehov, whats up with that shits?
Man kan aldrig kontrollera en annan människa, då blir det slaveri. Man kan aldrig förvänta sig att en person ska göra något bara för att man ber om det och man har ingen rätt att bli arg om personen säger nej.
Detta är väl enklast att applicera i förhållanden där det antagligen är vanligast.
I ett förhållande så kan man behöva kompromissa på många saker men man kan ju inte kräva att den andra parten ska göra uppoffringar för ens egen skull.
fuck it, orkar inte skriva vidare om det här för det är ingen som läser min blogg som kommer argumentera emot det och därför blir det inte lika roligt.
Imöra äre juldagen och då blir det kalaserier här, förköp till statt ordnat men jag tänker dricka utan hämningar så risken finns väl att man inte tar sig dit och om jag gör det så tänker jag ju satsa på att bli så full så dom slänger ut mig.
Jag tänkte att jag avslutar denna blogg med en liten berättelse.
Det var en gång en sengångare som var ute på sin vanliga joggingrunda som normalt sett tog ca 2 år att ta sig igenom.
Denna dag så tog sig sengångaren, som vi kan kalla Klas-Hendry-Hästsvans igenom sin runda på ca 25 minuter och tre ögonblick. Vad som gjorde rundan så mycket snabbare denna gång är väldigt svårt att veta men vi har några scenarion.
Scenario1:
Klas-Hendry-Hästsvans kände lukten av det andra könets underliv och fick en sådan utlösning att penisen bettede sig som ett jetpack och han flög direkt till mål.
Scenario2:
Det kom en moppedist och kastade ett lasso runt Klas-Hendry-Hästsvans så han fick åka med runt på kortare tid än vanligt.
Scenario3:
Klas-Hendry-Hästsvans hittade en häst som han hoppade upp på och red fortare än vinden och ljuset så många varv runt jorden att han tillslut stannade vid mål efter 25 minuter och tre ögonblick.
Välj ett scenario du anser passar, sen vad du vill göra med det är ditt eget val.
Nu är klockan mitt i natten och inte fan tänker jag lägga mig för det.
Häzt!
Begone pests or I'll eat your katts.
Julafton idag, spenderat med släkt och det var mysigt. Trött som en nyöppnad kanelbulle från Ankeborg men det gjorde mäh inget.
Som vanligt så går alla med på att man inte ska köpa julklappar men ändå sitter man där med 10 julklappar och ska öppna, whats up with that?
Klart jag är tacksam för att man får julklappar men blir ju dålig stämning när man inte köpt nått själv.. Kunde väl kanske räknat ut att jag skulle få och borde ha köpt men hade varken råd eller ork att styra nått.
Fixade en julklapp åt en person iaf men det va hon värd! Även om det inte krävdes så mkt för o fixa den... =P
Annars i kanelbullevärlden händer det inte så mycket, nya Star Wars liret är ute och man spelar väl lite av det. Sitter på skype och lyssnar på Steffis när han spelar League Of Legends, det är roligt. Ena stunden är det "HAHA DÖ HORA" och andra studen är det "Skitspel, ska aldrig mer spela". Lite roligt att höra Steffis skratta och vara glad, låter så mysigt så man vill åka hem till han och ta lite på han. Ouuh fuck yeah.
Kramar är gött, hallon luktar smultron och smultron smakar hallon med jordgubbstopping.
On a serious note.
"Patienter med Borderline-personlighetsstörning har stor samsjuklighet - de är för det mesta allvarligt deprimerade och lider ofta av andra psykiska problem som posttraumatisk stresstörning, social fobi, ätstörningar, tvångssyndrom och panikångest. Deras liv präglas av desperation. De blir lätt missförstådda och uppfattas som besvärliga och manipulativa av sin omgivning." - Wikipedia.org
Jag känner att detta faller in på väldigt många personer jag har träffat under mina år som mopedchaufför.
Sen att det kanske faller in mer eller mindre hos olika personer.
Kontrollbehov, whats up with that shits?
Man kan aldrig kontrollera en annan människa, då blir det slaveri. Man kan aldrig förvänta sig att en person ska göra något bara för att man ber om det och man har ingen rätt att bli arg om personen säger nej.
Detta är väl enklast att applicera i förhållanden där det antagligen är vanligast.
I ett förhållande så kan man behöva kompromissa på många saker men man kan ju inte kräva att den andra parten ska göra uppoffringar för ens egen skull.
fuck it, orkar inte skriva vidare om det här för det är ingen som läser min blogg som kommer argumentera emot det och därför blir det inte lika roligt.
Imöra äre juldagen och då blir det kalaserier här, förköp till statt ordnat men jag tänker dricka utan hämningar så risken finns väl att man inte tar sig dit och om jag gör det så tänker jag ju satsa på att bli så full så dom slänger ut mig.
Jag tänkte att jag avslutar denna blogg med en liten berättelse.
Det var en gång en sengångare som var ute på sin vanliga joggingrunda som normalt sett tog ca 2 år att ta sig igenom.
Denna dag så tog sig sengångaren, som vi kan kalla Klas-Hendry-Hästsvans igenom sin runda på ca 25 minuter och tre ögonblick. Vad som gjorde rundan så mycket snabbare denna gång är väldigt svårt att veta men vi har några scenarion.
Scenario1:
Klas-Hendry-Hästsvans kände lukten av det andra könets underliv och fick en sådan utlösning att penisen bettede sig som ett jetpack och han flög direkt till mål.
Scenario2:
Det kom en moppedist och kastade ett lasso runt Klas-Hendry-Hästsvans så han fick åka med runt på kortare tid än vanligt.
Scenario3:
Klas-Hendry-Hästsvans hittade en häst som han hoppade upp på och red fortare än vinden och ljuset så många varv runt jorden att han tillslut stannade vid mål efter 25 minuter och tre ögonblick.
Välj ett scenario du anser passar, sen vad du vill göra med det är ditt eget val.
Nu är klockan mitt i natten och inte fan tänker jag lägga mig för det.
Häzt!
December, vart fan är min snö?
Bög med bajs i påse.
Skiter i Säfsen imöra, dom har tre gröna backar öppna. Sjukt ovärt att betala 300kr liftkort för det, kan ja lika gärna runka till mig en liten backe av säd att åka på.
Skiter i Säfsen imöra, dom har tre gröna backar öppna. Sjukt ovärt att betala 300kr liftkort för det, kan ja lika gärna runka till mig en liten backe av säd att åka på.
Kewl krejj.
Visit the Typing Test and try!
Once a failure always a retard.
Star Wars, musik, ingen bakfylla. Bra söndag.
Ska köpa en moped sen och åka till fjällen, imorgon blir det snöbräda i Säfsen woho.
Ska köpa en moped sen och åka till fjällen, imorgon blir det snöbräda i Säfsen woho.
